Avlyssna är ett olyckligt ord, skanna är bättre, även när det gäller mobilsamtal.
Vid punktinstaser av en viss teletrafik kommer samtalen avlyssnas, eller när det gäller Web, SMS och E-mail så kommer de att läsas. Men den största mängden ”skannas” rent tekniskt.
Man letar efter lingon i en skog och vill inte få träff på svamp och blåbär.
Men upplevelsen är också viktig och sann för de som skickar informationen som skannas, många kommer uppleva att allt ”avlyssnas”. En liknelse: om du ”bara” får stryk i skolan när du stammar så upplever du det som att ”allt du säger granskas”, och det är ju sant.
”All” trafik skannas/filtreras, med hjälp av sökord, nummer och namn i ”all” utgående och ingående kabeltrafik.
FRA måste i sin mjukvara ställa in någon typ av tröskelvärde eller valda ”fraser” annars får de orimligt många träffar.
FRA-s datorn kommer att fungera precis som Google. Om du vill att Google ska visa dig ”REA på trädgårdsmöbler” så är det ju dumt att bara söka på ”träd”. Informationsmängden måste vara hanterbar.
Under kallakriget så hade agent och spion korrespondens via brev eller lappar som gömdes på överenskomna platser. Först så informerar en part vilken litteratur som ska användas, sen kan man ange en nyckel, T.ex en siffra, som alla siffror ska T.ex. multipliceras med. Nu har båda parterna samma nyckel, samma utgåva av samma bok.
Man anger boksida, rad och ord.
Ex, 122:35:8-36:13:16 = God Jul.
Det var tidsödande att avkoda ett meddelande så de var korta som ett SMS ungefär. Idag med med datorer så kan båda parterna ha ett program som avkodar meddelandet, som även kan vara krypterat med 10024bit. Dokumentet som ska avkodas kan vara vanligt ett Word dokument nedladdat från Microsofts Websida,en bild där en pixel ger ett RGB värde som motsvarar ord, eller så använder man vanliga Web sidor, nyhetsidor som DN.
Det är väldigt lätt att dölja ett mönster och få det att se ut som vanligt IT beteende, och man skriver inte i klartext.
Det måste FRA också veta . Det man skannar ”seriöst” måste rimligtvis vara personer som är misstänkta och deras korrespondens. Vilka som ska skannas anger T.ex. SÄPO.
Det måste röra sig om punktinsattser allt annat vore idiotiskt. Man har misstänkta och letar efter ett mönster i deras dialog, reseplaner, vilka ord som upprepas, siffror o.s.v
Det gör FRA redan idag över kabel, man väntar på att det ska bli lagligt, jag kan inte tro annat.
Men om FRA och regering tror att de ska hitta få nålar i galaxer av höstackar och så har vi kastat skattpengarna i sjön.
Förvirringen kan ligga i att FRA inte egentligen berättar hur de jobbar, därför verkar det stolligt. Sen nästa informationskälla är politiker: retorik, utelämnade ord, effektsökeri, och de är vanligt folk som inte är kunniga i ämnet.
Journalisterna: söker också effekt och stora trumpeter som leder till att texten utelämnar information som kan ta udden av artikeln.
Man måste läsa hela FRA-lagförslaget själv om man ska förstå förslaget, politiker kan inte beskriva det, och bara ett fåtal av dem har läst hela FRA-lagförslaget. Många beslut i riksdagen och i Bryssel beslutas efter man ögnat igenom dokument. Som att konvertera Bröderna Karamazov till ett Word dokument på tre sidor. En del sätter inte in sig i frågan i huvudtaget, följer bara partilinjen. De är lika slarviga som oss vanliga väljare, men de har betalt för att göra ett jobb.
Risken med slutna myndigheter som FRA och SÄPO är att de skapar sin egen yrkesmoral när kontorsstolarna är insuttna.SÄPO och Polisen visar på många sådana exempel, Hans Holmer behöver jag säga mer.
En viktig fråga är lagringen av information. FRA säger att de ska radera den största delen informationen, och det kommer de antagligen också göra. Men här är det en missuppfattning bland väljare och poltiker tror jag. FRA och regering säger att de inte ska spara på icke relevant information. Oppositionen tror att FRA intygar att ingen information kommer sparas, och oppositionen och väljare misstror.Missuppfattningar spelar politiker, debbatörer och journalister på, man kan lätt göra icke insatta upprörda med utvald information.
FRA kommer spara information som de tycker är intressant, på vilka grunder vet vi inte. Den myndighet som ska granska verksamheten kommer inte vara lika insatt i FRA-s arbete, det kan vi vara säkra på, och de kommer inte att få se alla pärmar. Allt behöver inte lagras på en dator.
En åklagare måste ha hållbara bevis om han ska fälla någon (undantag finns i historien, jag vet), i alla fall det kan prövas i domstol. En tjänsteman på FRA eller SÄPO kan vara vilken stolle som helst och misstanken behöver inte hålla i en rättegång. Tjänstemannen kan sitta där på sitt kontor och tänka ”ingen rök utan eld”.
”Ingen rök utan eld” informationen kan följa en oskyldig genom hela personens yrkesliv. Det har hänt många.
Nu har politiker satt ihop förslaget med hjälp av ett fåtal jurister och experter, och beslut innan semestern måste vi ha……….fan också midsommar är det också……….hafsjobb.
Om denna FRA lag ska liknas vid något så är det Palme-utredningen.
