Ord står mot ord. En av dem som för ordet gör det genom journalister och är anonym. Aftonbladet säger att man kontrollerat uppgifter under en lång tid, och Aftonbladets Lena Mellin säger att de hade ”bevis” i artikeln (SvD den 14 juli 2010) .
Aftonbladets Lena Mellin säger också i artikeln att de inte skulle publicera om Littorin nekat till anklagelserna istället för att svara som han gjorde ”inga kommentarer”.
Låt oss säga att man hade ”bevis” för att någon politiker var spion. Om den politikern hade nekat till anklagelserna hade då Aftonbladet avstått att publicera, nej det är orimligt.
Hur starka är bevisen egentligen om det inte kan styrka en publicering, oavsett om den anklagande nekar eller bekräftar.
Själva brottet är preskriberat så ”bevisen” kommer inte prövas i domstol och syftet med dem var antagligen bara till för Littorin att bemöta inför Aftonbladet. Nu när antagligen Aftonbladets planer på tvåveckorslöp gick i stöpet så är det bara Aftonbladet som vet vilka bevis de har. Aftonbladet kan nu påstå att bevisen är hur starka som helst utan att de prövas.
Aftonbladet artiklar får nu istället fokusera på varför Littorin avgick och hänvisar till sina bevis och det enda som publicerats är Annas historia, men inga bevis. Bevis är tex att knyta Littorin till plats och till henne på något sätt.
Så det vi har nu är ett stigma som inte går att befria sig ifrån, sexbrott skapar nästan alltid ”ingen rök utan eld” filtrering hos de flesta. Aftonbadet kan antagligen inte bevisa skuld och Littorin kan inte bevisa sin oskuld, om han inte får ta del av bevisen och går med på intervju med Aftonbladet vill säga. Littorin är inte längre en offentlig person så Aftonbladet kan inte fortsätta som planerat. Aftonbladet har också förlorat ägandet till själva historien, Littorin intervjuades tex av DN och kommer antagligen inte att vilja ge Aftonbadet en intervju, och de kan inte publicera artiklar som de hoppades på eftersom Littorin inte är offentlig person längre.
På Bloggarna så är högerbloggarna ödmjuka och efterlyser återhållsamshet och att man ska se till de politiska sakfrågorna. Rent PRmässigt så har de ett ruttet äpple i deras egen korg, och önskar nog att det låg i en vänsterkorg istället. Då hade ödmjukheten varit som bortblåst.
Många av vänsterbloggarna har fått sitt lystmäte och får nog ofta ofrivilliga orgasmer medans de skriver. Många börjar sina bloggar med att han narturligtvis har köpt sex, sen så kommer allt som högern är skyldig till när det gäller orättvisor, klassklyftor o.s.v. Ungefär som att det gör honom skyldig. De ser ofta till Littorins flykt som tecken på att han är skylldig. Utan en tanke på att människor inmålade i ett hörn inte är rationella.
- Sven Otto Littorin är inte automatiskt skyldig därför han är man eller politiker.
- Sven Otto Littorin är inte automatiskt skyldig därför han drar sig undan.
- Den 30 åriga kvinnan har inte mindre trovärdighet för att hon varit prostituerad.
- Den 30 åriga kvinnan har inte mer trovärdighet för att hon är kvinna.
- “Ingen rök utan eld” är ett förhållningssätt för idioter.
Det enda med 100% säkerhet vi kan säga vi vet, är att vi vet ingenting om skuld eller inte. Och att Aftonbladet är bra sura på att de inte styr skutan längre.
Jag tror att själva valrörelsen inte kommer bli så smutsig, på ytan på grund av detta. På bloggarna kommer det definitivt bli smutsigt. Aftonbladet är blåsta på skopet.
/Tommy Hjalmarsson
