John Cage komponerade 1952 stycket 4,33. Det kan spelas med vilken instrumentuppsättning som helst. Styckets partitur består bara av paustecken, alltså ingen tar en ton i 4 minuter och 33 sekunder, om dirigenten har koll.
När publiken sitter där med tystnaden, så hostar några, en del vrider sig i sätena, snörvlar, någon går ut för att gå på toaletten och dörren till lokalen slår igen. ”Det är musiken” enligt John Cage, musiken som ingen kompositör har komponerat.
Nej jag tror inte att Makode Linde har haft som ide att det egentliga konstverket är debatten i media och folks reaktion på konstverket. Men så kunde det ha varit.
Enligt honom själv:
”Syftet med tårtan, som var en del av hans konstverk, var just att ställa västerländska föreställningar om Afrika i kontrast till den verkliga bilden av slaveri och förtryck.”
http://www.dn.se/kultur-noje/konst-form/konstnaren-de-har-missforstatt
När förklaringen vida överskrider den bild konstverket i sig själv förmedlar, så har man nog misslyckats.
Tolkningen av konstverket ligger hos betraktaren, brukar det sägas, men inte i detta fall…..tydligen.
Nu är det nog så att risken för att missförstå verket övervägande. Oavsett syftet så blir det fel. Han har inte lyckats kommunicera, och felet ligger i konstverket. Det var en dålig ide. Tolkningen av konstverket ligger hos betraktaren, och undertonen i verket får inte vara osynlig.
Makode Linde använder detta ”Black face” i en serie av konstverk, och när han säger att reaktionerna beror på att man inte ser hans verk i sitt sammanhang, så menar han nog just detta.
Nej inte ”Black face” som en symbol för afroamerikaner i tiden mellan avslutet av slaveriet, och tills de kämpade till sig rösträtt i ett inte allt för svunnet USA.
HAN använder dock ”Black face” som ”sin” symbol av just denna anledning, MEN han menar nog ”Black face” som typ hans ”varumärke” i en serie av verk. Sammanhanget är hans tidigare verk. Men det är inte vida känt, så ingen såg det dock. Så………………..misslyckat.
Naiv är just vad Makode Linde har varit tror jag, och en lika stor del ignorans kanske.
Nu kanske han naivt trodde att i ett land där man äter bruna pepparkakor i formen gubbar och gummor, och dess folk tidigare dessutom åt något som hette negerbollar, så skulle man inte missförstå. Men så är det inte, när Svensken åt Fazer Lakrits från en kartong med samma typ av ”Black face” bara för några år sedan, så visste hon inte bättre, men fan i stugan, idag vet hon.
Men alla inblandade är nog lika lite, eller för den delen lika mycket rasister som vi var när vi åt Fazer Lakrits från en kartong med samma typ av ”Black face”.
Men nu är det så i detta fall så är det en bild på en tårta som kanske kunde fotograferas på ett KKK jubileum, kanske. DEN BILDEN, är i betraktarens ögon.
Det som förvånar mig är att de på Moderna Museet inte såg detta, alltså personalen på museet måste ha klarare blick än Makode Linde som var förblindad av sin ide, eller kulturministern som skulle haja läget i realtid.
Att orientera sig i situationen, och dessutom styra ”rätt” blixtsnabbt, ja vad ska man säga, det gjorde hon inte. Hon klev in i ett rum, kamerablixtarna gick i ett kör, hon såg tårtan. Tittade sig omkring, såg flocken som bekräftade att allt var i sin ordning……och en del i flocken kände hon sedan tidigare, de log…..och här gick hjärnan på högvarv. ”Inte kan jag ställa till med en scen…..här”.
Tittade sig omkring letade efter konsensus leenden. Jag anpassar mig medans jag tänker. Det verkar okej, jag spelar med. Vad fan är det här. Det är över snart.
Och vips så fans det en video på en kulturminister som skär en tårta, skrattande, som om det var på ett KKK jubileum.
Så tror jag att det var, ungefär.
Museets personal måste haft mer tid att gå utanför sig själva och se situationen utifrån. Det måste ha funnits timmar där tanke kunde mognat till civilkurage.
Men de åt nog också Fazer Lakrits för några år sedan, när vi alla var rasistiska, eller inte var rasistiska och bara gillade finsk lakrits. Men i alla fall, de hade mer tid.
Men helt klart, någon har skitit i det blå skåpet, men det är bara en på bild, och hon är minister.
Reinfeldt må ju kanske tycka att kulturministern ska avgå, det kan jag förstå, men jag sjunger inte i kör med övriga debattörer och skriker avgång. Jag sitter i publiken, som jag lyssnar på tystnaden i stycket 4,33. Jag tror nämligen debatten är ett blodprov på vårt samhälle, vi måste ställa diagnos då och då.
Och det jag hör är ett samhälle där man ”inte vet”, eller inte vill veta att vi sorterar efter principen vi och dom. Den självgoda självbilden gör synen grumlig och rasisten är alltid någon annan. Vi ser bara det som är allra allra tydligast och skriker högt för att visa glansen i vår egen gloria. Syftet är väldigt sällan att förändra något.
Det är inte brunskjortor som inte tex anställer invandrare i Svedala, det är oftast de som sjunger i kören.
Och vi kanske ska fråga oss ibland vem som syr, färgar våra kläder, tillverkar vår dator o.s.v. För om slaveriet hade funnits idag, så skulle försvaret för att köpa bomull från USA låtit väldigt likt försvaret av köpet gällande den nya elektronikprylen.
/Tommy Hjalmarsson