Åsa Nisse och Nazismen, njaa

Skaparen av Åsa Nisse Stig Cederholm, var nazist som stred för tyska Waffen-SS, han var övertygad nazist även efter krigsslutet . P1 Morgon hade en debabatt mellan Roy Andersson, regissör, och Robert Aschberg, styrelseordförande Strix som har gjort nya Åsa-Nisse filmen. Roy hade åsikter på den nya filmens dåliga kvalitet, utan att ha sett filmen, han har säkert rätt, men det blir pinsamt, ypperligt pinsamt. Jag tror själv att det är en skitfilm, men jag vet inte. Men tillbaka till Stig Cederholm nazistkopplingar som Roy tyckte var störande. Han kopplade dumt ihop den nya filmen med nazismens kulturpolitik, dumkultur för folket (min formulering). Roy borde ha förberett sig bättre, kort sagt.

Okej Åsa Nisses skapare var nazist och det är ju bra att det diskuteras, men figuren Åsa Nisse speglar väl knappast ideologin. Men när det är en film som anses vara ”folklig” då är det ett stort problem tycker då Roy (tolkar jag det som).

Vi har många kulturpersoner och tänkare med skitideologier, Wagner, Knut Hamsun, Friedrich Nietzsches Zarathustraperiod och antisemitism, Salvador Dalí som stödde Franco och Nicolae Ceauşescu, Anton Webern var med i Nazistpartiet och tyckte att Nazismen var bra trots att de förbjöd honom att komponera sin musik, Martin Heidegger var Nazist o.s.v.

Men vi som tex läser eller lyssnar på musik klarar av att handskas med verken och hjärnan bakom verken. Vi kan fullständigt kasta hur mycket skit som helst på tex Nietzsches klassidiologier men också läsa böckerna, vi kan beundra och förakta samma person. Vi är vuxna nog.

Vi är nog vuxna nog att handskas med Åsa Nisse och Stig Cederholm på samma gång. Skit på Stig men det finns ingen anledning att kasta samma skit på Nisse. Men det är nog en gräslig film, men jag vet inte.

/Tommy Hjalmarsson

De tre största filmupplevelser jag haft i mitt liv.

De tre största filmupplevelser jag haft i mitt liv, två av dem är TV serier men jag kallar de filmupplevelser i alla fall.

Stalker. (Rysk)

Andrej Tarkovskij (baserad på science-fiction-romanen ”Picknick vid vägkanten”) Filmen är som sagt baserat på en science-fiction roman, men allt sådant som har med genren är avskalat av Andrej. Den som tror att de ska se en science-fiction film kommer bli besviken.

Zonen är en plats som har förändrats i tid och rum, varför vet inte gemene man eftersom platsen är inhägnad, och övervakad av militär. Alla personer i zonon har evakuerats. I en bunker sägs det att alla ens önskningar ska gå i uppfyllelse.

En författare som förlorat förmågan att skriva och en vetenskapsman anlitar vägvisaren (Stalker) för att ta sig in zonen och till den bunker där allt blir möjligt. Filmen är långsam och vacker, lika mycket en fotoutställning som film. (filmen har också inspirerat till ett dataspel med samma namn, men har inte med filmen i övrigt att göra)

Haimat 2 (tysk)

När jag såg serien så inföll just Haimat 2 med mitt nya intresse av modern musik som Stravinsky, Alban Berg och Anton Webern. Just den typ av experimentella musik som serie 2 är präglad av. Studenten Hermann lämnar byn för att studera musik i Munich i början av 60 talet, där ha träffar och förälskar sig i den vackra cellisten Clarissa. Avsnitten skiftar mellan svartvit och färg, ungefär som kapitel, där nya kapitel börjar med svartvit. Kärlek, studentliv, musik och människan kamp. Vackert.(jag rekommenderar egentligen hela serien, 1,2,3). Det är en underlig behaglig stämning, filmspråk och dialog som jag älskar.
Båda skådespelarna som spelar Hermann och Clarissa är musiker. Den här serien fick mig att tycka att tyska språket är vackert, det trodde jag aldrig.

The Singing Detective (Brittisk)

Dennis Potters mästerverk i mina ögon. Precis som Haimat så fjättrade denna serie mig vid TV. Det fanns en längtan hela veckan till de nya avsnitten.

Deckarförfattaren Philip E. Marlow läggs in på sjukhus för en enorm psoriasis som täcker hela hans kropp. Där på sjukhuset kastas han mellan barndom, nutid, drömmar, konspirationsteorier rörand sin älskarinna, och lever i fantasin som en av sina karaktärer Philip Marlow i sin bok The Singing Detective. Serien är fantastisk. (Filmen med samma namn har jag inte sett, och kommer inte att se. Jag är TV serien trogen i nöd och lust)

/Tommy Hjalmarsson