Datorn är ett bildmedia som är lika lämpligt för blandteknik som ett papper är.

Lager är ett etablerat sätt att jobba på i dator. Konstnärer och illustratörer har sedan urminnes tider arbetat med lager även på papper. En tuschteckning med tuschlavering för tryck där man vill ha 100% svärta i linjen och endast laveringen som rastrerat tryck. Då gör man linjetekningen och laveringen på separata papper med passmärken i hörnen så att de hamnar rätt i förhållande till varandra, eftersom det kommer bli två offsetplåtar för trycket. Färggrafik på kopparplåt eller stenlitografi så separera man färgerna på olika plåtar eller stenar ungefär som vid vanlig offsettryck.

När jag skissar på papper så gör jag ofta så att jag klipper sönder skissen och flyttar och vrider olika delar och tejpar fast det på ett papper. Skissar nya delar på separata papper och prövar mig fram till jag är nöjd och renritar allt på ett papper eller överför det till duk, detta gör jag vid större skisser, typ A3 och större.

Nu när jag oftast jobbar på dator så använder jag samma teknik, inte jämt men ändå. Jag tecknar olika delar på olika papper för att de ska skannas. Fördelarna är att jag kan tex vrida en hand, huvud på separata lager o.s.v utan att klippa i ett lager för att separera objekttet jag vill ha på ett separat lager.

Bilden ovan är för att illustrera hur jag tecknade huvud, händer och dockan separat (bild 1, 2, 3, 4) på olika papper för att göra en bild. Bild 5 är ett lager där jag tagit ett inskannat papper där jag bara har tecknat svärta med en blyertspenna. Det papperet är mindre än bilden, så jag har kopierat med klonverktyget där jag ville ha svärtan. Bild 6 är alla färglager som är målade i datorn.

”Say mama” blyerts och dator.

Jag la ett papper över blyertstekningen på robothuvudet från bilden ovan och tecknade dit ett nytt ansikte och en hand och skannade in dem. Smuts fläckarna är tusch på en trasa som jag kladdade på ett papper, som jag skannade in.

Två olika bilder som jag skannade in som jag gjorde 6 olika bilder av (bild ovan). Under arbetet skrev jag ut gråskala på hela bilden, delar av dem, la ett nytt vanligt kopieringspapper ovanpå, tecknade nytt med blyerts, laverade med tusch (idag använder jag kaffe istället, går lika bra. Man gör det bruna kaffet grått i programmet). Nu finns det ju manipulering av olika slag i programmen som blyerts, krita och oljemålning o.s.v, men jag använder inte det. Jag vill känna att det är ”jag” som gjort bilden inte filter. Vill jag ha en bild med med kolteckning i botten så blir det till att teckna med kol och skanna in.

Nu är jag inte motståndare till filter, de kan jämföras med de kemiska effekter som man utnyttjade i grafikversktan, men jag tycker inte om maneret de oftast ger. De är igenkännbara (oljemålningsfiltret, koltekning tex) och det ger en känsla av klippart i mina ögon.

Jag har haft en lång kamp med datorn som verktyg. Denna kamp har bestått i frågan om ”original”, kan en fil på en dator vara ett original. Nu sedan länge har jag accepterat dator fil som ett original, det behöver inte längre vara på papper eller annat analogt medium. Har man original på dator så är det till att man gör backup, viktigt. Denna kamp har inte gällt 3D.

Jag jobbar stort, om det inte är just bara för webb. Bilden med roboten med dockan ( Say Mama) är på 4000x 5952 px. Filen med alla lager är på 580Mb. En del av ”Elbow toush” bilderna (se ovan) ligger på 1 Gb och är på typ 3000×4000px . Det kan ju verka mycket men ett A4 300 dpi är 2480×3508 px, så värst stort är det inte. Jag jobbar minst på A4 300 dpi, om det inte är bara för webb eller dator.
Jag har 8 Gb minne på arbetsdatorn för att kunna jobba som jag gör, inte av det dyrare typen. Jag tror inte på alfahanne siffror som jag inte upplever. Och om det går att uppleva skillnader så har de ett pris, ”lite bättre” som är ”mycket dyrare” är oftast inte värt pengarna för mig.

Mitt sätt att jobba lika mycket utanför datorn som i den, är utvecklat från saknaden av koppargrafikern som jag inte sysslar med längre. Jag älskar svärtan och linjen i torrnålen och den karraktär som andra tekniker ger med koppargrafik, som hårdgrund, mjukgrund, akvatint etsning. Jag är också förtjust i tekniken stenlitografi och den karraktär stenen ger. Karaktären/maneret jag eftersträvar har jag kunnat återskapa på datorn och jag tycker att den ”materialkännedom” som jag har utanför datorn och den ”materialkännedom” som jag har i programmen gör att det är jag som styr.

Bilden ovan består av ett gammalt koppargrafikprovtryck (det bruna till vänster), en blyertsteckning med texten, en med tekningen i det gråa fältet, inskannade tejpbitar (det gula), inskannat sönderrivet papper o.s.v. Ca 70% av bilden är gjord i datorn. Jag tycker det är kul att se på sina skissser och ratade teckningar på ett nytt sätt och använda dem på datorn, och just det här med att tänka analogt även i datorn har gett mig ett sätt att se på datorn på samma sätt som en litografisten, kopparplåt, duk, papper o.s.v.

Den här bilden är ett koppartryck jag gjort. Det var en gammal plåt som jag ratat och jag tog plåten dabbade på en mjukgrund . Jag tog ut plåten på gården utanför grafikverkstan. Lade ner den känsliga sida nedåt på backen och stampade lite löst på den, etsade plåten. La på ny mjukgrund som jag skadade med en trasa, etsade och gjorde ett provtryck. Stirrade på trycket och såg ett huvud och en arm och fortsatte därifrån. Tekniken att ”skita ner” är väldigt vanligt inom konstnärsvärlden och ett sätt att få idéer som är oplanerade och är baserade på vad personen ser, inte bara tanke. Det är ett sätt att gå förbi den tomma ytan, som kan vara förlamande. Jag använder samma teknik i datorn, antingen med färg eller bara linjer som tecknas spontant på arbetsytan, och ibland så kan förvrängande filter hjälpa en på vägen till en ide som bara är baserat på synintryck och mindre tanke.

(Mjukgrund är en känslig skyddande hinna som ska skydda plåten mot etsningsvätskan. Man använder vanligtvis mjukgrund så att man har den skyddande hinnan på en plåt, sen ett papper ovanpå plåten som man tecknar spegelvänt på. Där man tecknat på papperet där kommer mjukgrunden fastna på undersidan av papperet och blottlägger plåten där man tecknat, och där fräter etsningsvätskan ”gropar i plåten där färgen fastnar (1)” vid infärgning Effekten blir ett blyrtsliknande tryck .Koppargrafik är så kallat djuptryck. Potatistryck och typtryck är högtryck.) (1) djuptryck.

Ni som är gamla/nya tecknare, olje/ akrylmålare köp en billig skanner, så pass billig så inga ”vara rädd om” känslor alls finns för skannern, långt under tusenlappen. Om glaset blir skitigt av kol så gör man rent den på enklaste sätt. Man kan skanna in allt, löv, sesamfrön, nylonstrumpa, gem, pressade växter, kaffekoppsringar på papper, pressade fjärilar, tyg o.s.v. Man lägger in dem som lager eller lagermask i det programmet man jobbar med och experimenterar. Vill man i alla fall vara rädd om skannerglaset så kan man köpa två transparenta overheadblad (om det går att få tag på idag) och lägga prylarna emellan dem när man skannar, eller plastfolie från köket, som också kanske ger en effekt. Om man bara har en A4 skanner (som jag har) så kan man skanna större teckningar i bitar, med överlappning och sätta ihop dem exakt i Gimp eller Photo Shop med lite möda.

Jag tänker nu i sommar kanske testa samma typ av färgsepperation jag ofta gjort för kopparplåt, fyra plåtar, tre för färgerna gult, blått, rött, och en för svart. Men nu på fyra transparenta papper ska jag teckna färgerna på de olika papperen som representerar tryckfärgerna så att det ger de färger jag vill ha sammanslaget i något illustrationsprogram på datorn. Få se hur det blir och om det blir.

Inspirerad av slutscenen i baletten Rite Of Spring som jag sett två gånger på Operan i Stockholm, och lyssnat på ofantligt många gånger hemma. Igor Stravinsky är en av mina hjältar. Tänker göra detta icke färdiga kopparfärgtryck ”Rite Of Spring” klart på datorn, snacka om blandteknik, koppargrafik, mjukgrund, hårdgrund, akvatint, trefärgstryck på tre plåtar och bitmapp.

Datorn är neutral liksom en flygel som också är neutral. Flygelns mekanik gör att strängen inte kan böjas, inget vibrato eller glissado (en del gör detta i alla fall och spelar direkt på strängarna, i avartgard,experimentell musik). Trots det så kan jag känna igen pianister som Thelonious Monk, Herbie Hancock eller Kieth Jarret på några få toner på just anslaget och uttrycket. Om datorn som verktyg upplevs kallt och sterilt så beror det oftast på att man inte använder mediet fullt ut, utan låser sig vid vad datorn ger, och begränsar sin fantasi. Att använda blandteknik har varit förlösande för mig, och datorn som verktyg är lika seriöst för mig som vilket annat material som helst.

Ni som har erfarenheter i teckning, olja, akryl , grafik och akvarell har en skatt av erfarenheter som borde användas i och som ett en del i arbetet på dator. Datorn är inte det nya enda mediet, bara ett av alla andra medier för illustration. Men jag tror att många som är ”gammelmaterial orienterade” inte får den information och inspiration de behöver för att bli nyfikna För en konstnär/illustratör kan nog en Photo Shop/Gimp kurs vara helt kastrerande och dödar all lust till pröva. Oftast så är ju läraren också en kratta på teckning/målning så det är ju inte så konstigt, och fokuserar på att manipulera foton, som ofta är syftet med datorprogrammen. Konstnärer är experimentella av sin natur och behöver se att det är möjligt också vara ”galen” i datorn . Jag undrar vilken typ av lärare eleverna får på en kurs i Photo Shop på konstfack, jag hoppas jag har fel i min gissning.

Låt inte datorn sätta gränser på vad du kan göra, lek.

/Tommy Hjalmarsson