Okunnighet är styrka.

Alla har nog upplevt att man sitter på en middag eller på en fest och en av gästerna vräker ur sig något så otroligt dumt, så att man bara baxnar. Poletikens välsignelse och förbannelse är att vem som helst kan bli politiker, även den där matgästen.

Marianne Mikko (S, Estland) vill registrera, kvalitetstämpla och kontrollera bloggare, utskottet (för kultur och utbildning) har röstat för förslaget, 33 för, 1 mot. Det låter som ett förslag från alliansen. När EU folkomröstningen var på allas läppar, så tyckte jag att både ”för” och ”emot” målade ”fan” på väggen. Men man börjar ju undra, typ.(Utskottets förslag ska behandlas i september)

Det lustiga är att Marianne Mikko säger -i bloggar ska det kunna gå att svara på samma sätt som i tidningar (DN). Nu är det nog så att tidningarna har tagit efter bloggen Marianne. Man kan fråga sig om hon någonsin sett en blogg.

Om man ska registrera, kvalitetstämpla och kontrollera bloggare så måste man ju arkivera dem under några definitioner, vänster, radikal vänster, höger, radikal höger, oförskämd, fientlig, säkerhetsrisk, bloggar om våldsfilms, EU motståndare, politikerförakt, ateist, homosexuell, homofob, skev kvinnosyn, lesbisk, eventuellt Hamas sympatisör, o.s.v.

Hur kommer man katalogisera människor, vem, vilka har tillgång till uppgifterna, hur kommer de annvändas? Ska man som bloggare söka utgivningstillstånd?

Varje steg i att åsiktregistrera människor leder till nästa steg. Oceanien kanske inte är här än, men borde vi inte vara mer skräckslagna för utvecklingen än vad vi är.

Är politiker blinda, ser ni inte vart vi är på väg.