iFåne

Inom de närmaste månaderna så kommer varje spricka, repa, program, prestanda data och avbrutet samtal, eller helt enkelt minsta lilla skitsak om iPhone vara en nyhet.

Ny Version, nu med socker på.

Gränssnittet vi lever med i de operativsystem och program vi arbetar med tenderar till att bli glansigare och mer färgglada. Winergumm knappar är inte lösningen. En snygg design är viktigt men det löser inte problemen med användarovänlighet och strukturprorblem eller rena rama dumheter.

System inställningar i operativsystemen liknar mest gråa blanketter. Ingen tanke på om det är pedagogiskt eller lättöverskådligt. När man ska installera skrivare så visas alla skrivare i ett litet fönster, där man ser högst 5 rader (Windows) av en en lista på ca 150 alternativ. Alla som letat efter ett telefonnummer i en telefonkatalog (analog) vet att översikten är mycket bättre i katalogen, än om du bara fick se fem rader åt gången. Det finns en anledning till att en Jordglob,karta,ritning eller elschema fortfarade bra informationskällor. Du kan fokusera på detaljer (T.ex. Stockholm på jordgloben) utan att förlora orienteringen om var du befinner dig i förhållande till omvärlden. Så om man fick se en lista på T.ex. 25 skrivare åt gången så är det lättare att läsa listan och information som inte är i fokus når också hjärnan. Man hittar oftast nycklarna när de ligger i periferin av vårt synfält.

Om vi tar inställningar för nätverk som ett exempel, så är det lite utspritt lite överallt. Om inte annat så öppnas nya fönster vid olika knapptrykningar, man stegar sig fram till önskvärt fönster. Det gör att vi får problem med våra minnesbilder, som vår orientering bygger på. Vi mins hur fönstret ser ut som vi önskar oss, men inte hur vi kom dit. Nätverk förstås som en linjär koppling . Vi har en dator, nätverkskort, protokoll, brandvägg, kanske en skrivare på nätverket o.s.v. Vi har en pedagogiskt bild av ett nätverk men använder det inte som gränssnitt, utan vi använder blanketter.

Det här är ”Partickel wiev” i 3D studio Max. I stället för att ha en deklarationsblankett som gränssnitt så har man också byggt upp ett modul system för att få den effekt man önskar sig. Ett flödesschema. Här har vi vår jordglob, jag ser hela partikelsystemet. Markerar en modul, får upp parametrarna för modulen i fönstret till höger men har kvar min översikt över vart jag är i förhållande till vad, och kan ta bort eller tillföra nya moduler och grupper.

Så här borde gränssnitt för nätverk se ut (inte fullt så fult, men ändå). Blanketten är inte rakt igenom usel men det finns gränser för hur mycket den kan bära.

Mitt förslag på gränssnitt för T.ex.nätverket :

Ett gränssnitt där man har datorn i centrum, som en spindel i nätet. Genom visa lager eller dölja, visar man nätverk, hårddiskar, PCI kort, o.s.v. Grafik men interaktivt, allt uppbyggt som ett flödeschema. Man kan zoma, flytta schemat, flytta grupper och objekt. Från en toolbox drar man in en skrivare över dator ikonen och får upp installations blanketten för skrivare, och genom att man drar en tråd från skrivaren till File and Printer Sharing så delar man ut skrivaren. Vill man att skrivaren bara ska kunna användas av vissa på nätverket så drar man in User ikonen över tråden. Klickar man på en hårddisk kan man göra en defrag eller formatera, få upp filhanteraren o.s.v. Tekniken finns redan, så om det inte är patent restriktioner så vad vänta man på. I stället för att sprida inställningarna för systemet, samla dem i en druvklase.

Maya har sin ”solros” och 3D studio Max sin Quad meny. Med hjälp av dessa gränssnitt når man hela programmet ”där markören, ens blick är”. Du behöver inte lämna fokus och höja blicken upp till menyfälltet.

OpenOffice kunde T.ex…………………………..
(Maya inspirerat)

Man trycker ner CTRL och får upp den här menyn, drar markören från centrum…ja ni fattar.
CTRL + ALT ger ett annat meny val med ikoner för Fonter o.s.v. Open Office dokumentet behöver bara vara ett eller två blad på en svart helskärm utan störande menyer. Dokumentet kan vara lite transparent, om man vill, så man kan spela upp en film bakom.

Man kan ju ha mer fantasi än vad jag har här. De gränssnitt som skapades på 90 talet målas om, knapparna hörn rundas av, man lägger på glansdagrar och gör godisikoner, men det räcker inte.
Det behövs mer lekstuga. Här har en del OS kommit längre, T.ex. MAC. GNU/linux har sin Compiz box. Windows, ja jag säger inget mer. Men det är lika mycket upp till programtillverkarna att pröva nya vägar. Ni kanske tänker nu att det finns ju Shortcut. Det är ingen lösning på en dålig inskränkt layout. Shortcut är ett alternativ, ingen lösning.

I have a dream.

/Tommy Hjalmarsson

Löp: Dömd till fängelse.

Någon fick 3 fängelse, 5 år fängelse, 7 fängelse o.s.v. läser vi på Webben och hör på radio, läser i tidningar. När det gäller mord och våldtäkt så tänker vi på offret och dess anhöriga. Den som begått brottet finns också i vår tankevärld, sällan empatiska tankar.

Jag kommer inte ta upp offret eller utövare, bara de anhöriga. Det finns anhöriga offer på båda sidor om brottet. Offrets anhörigas förlust vid T.ex. mord, den som har begått mordet har också anhöriga, T.ex. föräldrar, partner, barn, barnbarn,vänner, klasskompisar och arbetskamrater o.s.v. Ett mordoffer och en dömd mördare har kanske mellan 20-40, anhöriga offer fördelade på båda sidor. Det är stora tragedier, där T.ex. föräldrar har förlorat ett barn och föräldrar har fått reda på att deras barn har tagit livet av en annan människa.

Vi byter brott nu, knarkinnehav i samband med eget missbruk T.ex. Den som fått fängelsestraffet är någons barn, eller är förälder, make, maka. Ett barn får träffa sin ena förälder under besökstid under T.ex 5 år, eller föräldrar som besöker barnet.

Vi tänker sällan på utövarens anhöriga i huvudtaget när vi läser ”dömd till 3” år i tidningen och jag tror att ingen bryr sig om dem heller. Med ett medeltida synsätt vänder vi dem ryggen.

Bloggen som fick mig i huvudtaget att tänka i dess banor heter ”Någons mamma-Någons dotter”

/Tommy Hjalmarsson

5 brott mot upphovsrättlagen.

Om man är moraliskt mot alla brott mot upphovsrättlagen så bör man inte ta del av YouTube. Jag menar inte att man ska vara astronomisk konsekvent i allt man företar sig, men……….risken är att del beivrar dubbelmoral. Jag tror inte att man som YouTube fluktare kan fällas juridiskt men Websidan lever på att upphovsrättskyddat material laddas upp. Jag menar bara att du som tittar på Robert Gustavsson på YouTube kommer brinna i helvetet under fruktansvärda smärtor, för evigt, som alla oss andra.

YouTube ide från början var att vem som helst kunde publicera eget material som Webbcam dagböcker, kortfilmer o.s.v. Huvuddelen av besökarna tittar inte på det utan urklipp ur TV program och musikvideos.

En gammal Webplats vars ide om att upphovsmännen/ kvinnorna, alltså vem som helst, skulle lägga upp sina egna alster var Stage 6, sidan var kopplad till DivX filmformatet. Stage 6 öde blev att folk laddade upp hela TV serier och sidan las ner efter ett tag på grund av att de som drev sidan inte hade kapacitet eller resurser att upprätthålla sidan ideellt längre. Det var den officiella bilden, antagligen så var det stämning på gång, men jag har inga belägg för detta.

En Video plats på nätet som visar videos från kreatörerna (rekommenderas), och som har mycket bättre kvalitet än YouTube ifråga om film kvalitet, och övrig kvalitet också är: www.vimeo.com

Okej jag återgår till mina 5 brott mot upphovsrättlagen.

Captain Beefheart - Bat Chain Puller

Frank Zappa - St. Etienne

Salif Keita & Cesária Évora - Yamore.

William S. Burroughs Ah Pook

Joni Mitchell ‘both sides now’, year 2000, audio ONLY

iPhone, den totala kostnaden.

Jag gjorde en liten illustration på Telias prissättningen. Ja så här ser jag på priserna. De gröna pelarna är totalkostnaden för 18 och 24 månader, på detta kommer ytterligare priset på iPhone själv.

Om nu ryktet är sant, att Telia bara har ensamrätt på iPhone i 3 månader, så kan man ju förstå de långa bindningistiderna. När konkurrenterna sätter sina priser (antagligen lägre) så har Telia fjättrat sina kunder i 1,5 år eller 2 år.

Registrerat partnerskap

Jag har funderat på det här länge och tanken måste nu publiceras.Det här med att en del hävdar envist att kristna (religiösa) ska få gifta sig förstår jag inte. Det borde vara fullt tillräcklig att ingå registrerat partnerskap. Ingen kan ju tvinga mig att se vigsel mellan religiösa som naturligt. Se på en katt, en naturlig varelse, utsprungen av naturen. Katten tror inte på en högre makt, tror inte på någon gud och det är ett naturlig synsätt och något vi alla ska eftersträva.

Vuxna kan ju välja hur de vill leva men jag tycker vi ska sätta barnens fokus främst. Ett barn har rätt till icke troende föräldrar. Troende föräldrar är onaturligt.

Det är dags att vi börjar leva efter de ”naturliga värderingar” som vårt samhälle bygger på.

Nu har forskning visat på det jag och andra alltid hävdat, religiös tro är en genetisk avikelse. Forskningen tror sig hittat tro-genen.

Mikael Wiehe kan det inte vara så att…..

Jag är inte ute efter att gå i polemik med pubertala förespråkare till fildelning av musik som inte förstår hur en ekonomi fungerar. De lever antagligen på veckopeng.

Jag tycker att Mikael Wiehe i sitt debattinlägg i DN har rätt.

Olaglig fildelning är väl förankrat av flera anledningar, CD skivans sterila vidriga plastförpackning, gratis är gott, tillgängligheten och teknikens utveckling. Det är enligt mig försent för skivindustrin lösa problemet, loppet är kört, att jaga olagliga fildelare är desperat och fantasilöst. Skivförsäljningen kommer sjunka. Den unga generationens musikkonsumenter kommer inte vilja betala för musik. Men ett tips till skivabranschen är att vara lite mer av visionärer och jaga mindre.

De flesta (tror jag) olagliga fildelare är samma personer som ”Absolut Music” har som målgrupp, de är inte albumlyssnare utan radiolyssnare/blandband lyssnare. De laddar ner massor av musik och spelar upp dem blandat ”utan RadioRix jinglar, reklam och anabola radio dialoger om ingenting. De har en lokal radio helt enkelt. Skvalradion har fostrat en typ av musiklyssnare som passar just för olagligfildelning.

Det kan ju vara så att utbudet av musik och den drös av artister som är gräddade på samma bakplåt har gett en typ av konsument som tycker att välja musik är som att välja mellan en röd eller grön diskborste. ”Det går ju att lyssna på” är kriteriet på musiksmaken. Man har alltså fått en konsument som inte bryr sig och därför inte köper musik.

I tidningar så kan man läsa: -vi har frågat XXX antal musiker om fildelning och 80% är positiva till det, vi tjänar pengar på konserter istället. Jag frågar mig inom vilka musikgrenar verkar de tillfrågade? Om en undersökning ska vara relevant så räcker det inte att tidningsredaktionen ringer lokala musiker som hänger vid Sture-plan. Hur många Jazzmusiker tillfrågades?

Lösningar som hade varit möjliga om skivindustrin hade varit lite mer av visionärer tidigt (jag påstår inte att jag själv anat vad som skulle komma) är följande enligt mig.

• LastFm är en webradio där man skriver ner artist och radiokanalen spelar upp (streamad, inte nedladdad) liknade musik. LastFm använder också den spelhistorik man har lokalt för att spela upp liknade musik.10 år försent men det är ett bra koncept. Man kan lyssna när man vill och hoppa över låtar och det är ingen reklam, uppspelningen av musiken är reklam för artisterna. Så varför har inte Amazone, Ginza eller CDon egna Webradiokanaler. Skivbolag kunde också ha egna webradiokanaler., men det är antagligen försent, men kanske ändå inte.

• När man köper en CD skiva med kreditkort via internet så är ju transaktionen färdig innan posten levererar skivan, så varför får man inte ladda ner MP3 utan kostnad på den köpta skivan? (skulle inte funka med postförskott).

• Sluta med plastfodralen till CD skivorna, patina på plexiglas är inte vackert. Återgå till pappersfodral, man blir glad av att hålla en sådan i sin hand. CD skiva med plastfodral ger en tråkig helhetskänsla och kan liknas vid att dricka ett förträffligt gott vin i en plastmugg.

Tillagt efter publisering:

Fjodor Dostojevskij skrev sina böcker i flera olika delar. Bröderna Karamazov var ursprungligen i fyra delar. Han skrev också många litterära verk som följetonger i tidningar. När en bok kom ut på marknaden så var det fritt för vem som helst att kopiera verket och sälja böckerna och ta hela vinsten själv. Det fanns inte något skydd för författarna i huvudtaget och för att säkra sig själv en inkomst under en längre tid så gavs böckerna ut i flera delar.

Att upphovsmannen äger sitt material och själv ska ha möjligheten att styra nyttjanderätten är livsnödvändigt. Med den nya tekniken sprids material globalt, men gratis. Copyright skyddet är till för att skydda konstnärligt material och konstnärens rätt till inkomster från det egna skapandet.

Konstnär och förläggarna måste genom kreativitet vinna kunden tillbaka. Att köpa en MP3 är ett alternativ till ”singel skivan” som det hela tiden har funnits ett behov av, men singelskivan dog eftersom det blev för dyrt både för kund och förläggare. Men möjligheten till att köpa”en” MP3 låt kom försent. Nu har nätet blivit en underground rörelse som är ofantligt mer uppfinningsrik än vad branschen är. Att utvecklingen har gått så svindlande fort utan musik branschens inblandning beror på att ett tomrum uppstod. Branschen kom inte längre än “postorder” online, för att bevara en invand struktur och en gammal affärside, och det gjorde att tomrummet fylldes med tredjeparts lösningar som struntade i upphovsmannen.

Ju längre branschen väntar desto längre kommer avståndet vara till de som har fantasin och kreativiteten, vilka ambitioner de än har, brottsligt eller inte så är de duktiga.

Radio kan vara interaktivt och på nätet.

CD förpackningen ska lukta inbunden bok.

Live spelningar kan vara på nätet, med biljett försäljning.

En CD skiva skulle kunna vara en köpt ISO fil på skivan för nedbränning lokalt på datorn.

De som inte är intresserade av musik styr utbudet, och det är inte bra.

Som den Frank Zappa freak jag är, så var köpta album, när han levde, en aktie i Zappas möjligheter att komponera vidare. Zappa påpekade ett flertal gånger kopplingen mellan hans projekt och fansen som gav honom möjligheten till ett kreativt skapande. Jag resonerar så när det gäller all den musik jag lyssnar på. Men jag är också en präglad albumlyssnare och vi är nog på utdöende. Satsa på de som är intresserade av musik istället för bara mjölka ut massorna så mycket som möjligt.

Musik som ringsignaler, reality TV, insamlings galor, melodifestival i ett halvår, reklam ojud, skvalradio är en av anledningarna till att konsumenterna gör som de gör. Musik är mer än bara en produkt, den engagerar konsumenten när musiken får det värde det den förtjänar att ha.

Arf Arf FRA.

Jag har för mig att jag läste i Göran Rosenbers bok ”Det förlorade landet ” att han (Göran) och Jan Guillou (FNL buddies) skulle resa till Israel, och IB Chefen (eller om det var SÄPO/ Hjälmrot, som har varit ett tuggummi under skon på Guillou ända sedan början av 70-talet ) lämnar ut uppgifter på Göran o Jan till Israels underrättelsetjänst på helt eget initiativ.
(detta kommer redigeras när jag hittar boken)

Eller läs det här: ”Kommunistisk cell” skulle bort från SVT

Och nu: FRA-läcka utreds av polis

Sverige är inte ett rättvisans Utopia, Ahmed Yusuf stämplas som terrorist utan bevis och får sina tillgångar frysta, Kurder stämplas som Palme mördare, Socialdemokratisk regering lämnar ut fångar till Egypten, som leveraras av CIA som leker Hollywood, och fångarna torteras i Egypten.

Vem tror att Svensk dumhet tillhör det förgångna. Svensk historia vimlar av typer som Hans Holmer, Ebbe Karlsson, Hjälmroth som improviserar, och utan bevis eller inblandning av åklagare ger sig ut på privata äventyr eller drar galna slutsatser.

Riksdagsmän som glott på CIA foton av containrar i Irakisk öken, och tycker sig sett bevis på fabriker för kemiska vapen har skrivit en FRA lag, och de kommer alltid hävda att kritiken är överdriven. En regering, eller riksdag får inte lyckas med att ge sig själva politisk ansvarsfrihet i denna fråga, det är väljarnas ansvar..

Jag ska inte måla fan på väggen…. jo föresten jag gör det i alla fall. Eftersom terrorist lagarna är så luddiga, och att ”ingen rök utan eld” räcker för att en person ska få kommunarrest och sina tillgångar frysta så är FRA farligt. Alla kan drabbas, din dotters pojkvän har en bror som är misstänkt för planering av terroristbrott och du får inte inresevisum till USA, och du kommer aldrig få reda på varför.

Vi medborgare har inte tillräckligt med rättigheter eller skydd i Sverige för en FRA lag.

Jimi Hendrix: Machine Gun

Vackert. En fokuserad Jimi.
Jimi’s egna lilla “Le sacre du printemps”.
Miles Davis favorit Hendrix låt.

Detta är en “live” skivinspelning, skivan heter “Band of Gypsies” och Jimis sista skiva som släpptes medan han levde. Plattan sålde som nummer 5 i USA och 6 i UK.

Detta var alltså musik för massorna, okomplicerat och trallvänligt:)

Okunnighet är styrka.

Alla har nog upplevt att man sitter på en middag eller på en fest och en av gästerna vräker ur sig något så otroligt dumt, så att man bara baxnar. Poletikens välsignelse och förbannelse är att vem som helst kan bli politiker, även den där matgästen.

Marianne Mikko (S, Estland) vill registrera, kvalitetstämpla och kontrollera bloggare, utskottet (för kultur och utbildning) har röstat för förslaget, 33 för, 1 mot. Det låter som ett förslag från alliansen. När EU folkomröstningen var på allas läppar, så tyckte jag att både ”för” och ”emot” målade ”fan” på väggen. Men man börjar ju undra, typ.(Utskottets förslag ska behandlas i september)

Det lustiga är att Marianne Mikko säger -i bloggar ska det kunna gå att svara på samma sätt som i tidningar (DN). Nu är det nog så att tidningarna har tagit efter bloggen Marianne. Man kan fråga sig om hon någonsin sett en blogg.

Om man ska registrera, kvalitetstämpla och kontrollera bloggare så måste man ju arkivera dem under några definitioner, vänster, radikal vänster, höger, radikal höger, oförskämd, fientlig, säkerhetsrisk, bloggar om våldsfilms, EU motståndare, politikerförakt, ateist, homosexuell, homofob, skev kvinnosyn, lesbisk, eventuellt Hamas sympatisör, o.s.v.

Hur kommer man katalogisera människor, vem, vilka har tillgång till uppgifterna, hur kommer de annvändas? Ska man som bloggare söka utgivningstillstånd?

Varje steg i att åsiktregistrera människor leder till nästa steg. Oceanien kanske inte är här än, men borde vi inte vara mer skräckslagna för utvecklingen än vad vi är.

Är politiker blinda, ser ni inte vart vi är på väg.