En guide, Jimi Hendrix album.

“Världen bästa gitarrist”, jag vet inte vad man menar med det. Hur mäter man sånt, med vilka musiker jämför man, och vilka har gjort dessa jämförelser. “Rockjournalistik” säger jag bara (cynikern Zappa har sagt detta – Most rock journalism is people who can’t write, interviewing people who can’t talk, for people who can’t read). Jimi enligt mig: Jimis storhet var att han var otroligt unik och personlig i sin musik och han skilde ut sig från de övriga artisterna något enormt. Allt han gjorde hade bluesen i botten, vare sig det var funk eller rock. Lyssnar man på han studioplattor så visar de på ett fruktansvärt bra hantverk i låtarna. Och till skillnad från många andra samtida artister är Jimis kompgitarrspel broderande och vilar inte på tempots rytm hela tiden, det flödar i rytmiska mönster runt tempot. Och den tekniken behärskade han live medans ha sjöng. Lyssnar man på tex balladen Little Wing från plattan Axis: Bold as Love så hör man tydligt hur gitarspelet påminner om vad man vanligtvis bara gör på piano. Gräver man lite djupare så hittar man liknande spelteknik i Missippibluesen. Jimi hadde goda kunskaper i harmonilära och musikteori, dock inte teoretiskt, som är vanligt att man inte har i bluestraditionen som bygger mer på praktiskt lärande. Jimis harmonier i kompet var väldigt likt komplexiteten som man finner i jazz. Dörren in till Jimis musik tycker jag är studioalbumen. De som luskat lite löst bland live inspelningarna kommer upptäcka en helt annan musiker på studioalbumen, med stora variationen mellan hårt, mjukt, tufft och vackert.

Jimi gjorde 4 plattor under sin livstid. En femte platta Smash Hits gavs ut i 1968 UK mono (gavs ut i stereo 1972) och USA 1969 Stereo, låtlistan skiljer sig på dessa utgivningar. Smash Hits gillade inte Jimi själv och den gavs ut mot hans vilja. Förutom låtar som också finns på Jimis utgivna album så innehåller Smash Hits låtar som “bara” gavs ut på singel. Smash Hits som finns köpa, när jag kollade på Amazone.com,  US releasen, på Ginza och Amazon.co.uk UK releasen, UK är tycker jag en viktigare utgivning för eftervärlden eftersom den innehåller fler unika singlar.

Låtar unikt utgivna på singel, under Jimis levnad och som fanns på UK utgivning av Smash Hits.

• Purple Haze
• The Wind Cries Mary
• 51st Anniversary
• Hey Joe” (Roberts)
• The Stars That Play With Laughing Sam’s Dice
• Highway Chile

US utgivning av Smash Hits

• Purple Haze
• The Wind Cries Mary
• Hey Joe” (Roberts)

De unika låtarna på UK utgivningen finns på andra samlingsplattor som getts ut på senare tid, och det är många det (på en utgivning av debutalbumet”Are You Experienced” på CD finns alla singlar också som extra material) . Nu lämnar jag Smash hits och återgår till vad som  gavs ut under hans namn under hans livstid.

Are You Experienced 1967 - Debutalbumet. Till formen, en massa låtar i en hög. Inget album med en linje eller idée tycker jag. (som en vanlig platta, alltså ingen kretik). De flesta låtarna är raka enkla låtar utan så mycket utsvävningar. Ljudbilden är “trion”, inte så mycket ljudcolage som Jimi senare utvecklar. Låtarna “I Don’t Live Today”, “3rd Stone from the Sun” och “Are You  Experienced?” skiljer sig i formen och är tydliga experiment som ska senare bli Jimis musikaliska universum som på plattan Electric Ladyland. “May this be love”, “Love or Confusion”,” Are you Experienced”, Third Stone from the sun” och “Red House” är här mina favoriter.

Axis: Bold as Love 1967 – . Albumet har en idée, är ett projekt, har en linje tycker jag, trots att den är ett släpp för att följa kontraktet med skivbolagets krav på två skivsläpp 1967. Sida A på albumet var tvunget att mixas om i en rasande fart efter att Jimi glömt den första mixen i en taxi på väg till en fest där han skulle spela upp bandet. En ganska rak och enkel platta och varierande. Mina favoritlåtar på denna platta är “Up From The Skies” en ren jazzlåt kan man säga, “One Rainy Wish” och “Castles made of sand” och “Bold as Love”, upptakten och de första 1:40 min på “Bold as Love” är det bästa i sång, arrangemang, frasering som Jimi har gjort tycker jag. Noel Redding har också bidragit med en låt på denna platta “She’s so fine”, njaaäää, nää, inte bra tycker jag.

Electric Ladyland 1968 – . Dubbel album. Är ett större projekt och visar på vart Jimis utveckling var på väg. En exprimentel platta med psykedeliska förtoner och innehåller även ett långt studio jam med Steve Winwood på Hammondorgel och Jack Cassidy på bas (var bassist i Jefferson Airplane). Ett hårstrå i soppan är Noel Redding’s låt “Little Miss Strange”, den passar inte in (och är rent utav dålig tycker jag). Det sägs att den är med med på plattan för Noel Redding’s missnöje att bara vara komp till Jimi. Det sägs också att Jimi gick med på att låten skulle vara på plattan, men att han vägrade spela den live. Det gjorde han aldrig heller, Experience upplöstes under inspelning av detta album. Plattan är en blandning mellan några raka låtar och långa psykedeliska ljudbilder som fasas in i nya låtar utan skarv.Jag upplever Electric Ladyland som två album stilmässigt, som är blandat på två skivor, men hör ihop. Den psykedeliska tonen på plattan består i långa låtar som är lika mycket musik som atmosfär.Låten “Voodoo Chile (Slight Return” en hård funkig låt som har blivit något av en av Jimis hitar finns på detta album. Bob Dylands “All Along the Watchtower” spelas av Jimi i ett lite högre tempo och rockigare än orginalet på albumet, Dylan tar detta till sig och kommer spela låten i denna stil fortsättningsvis.När man lyssnar på de mer raka rockiga låtarna så märker man att Jimi har bytt stil, det är lite funkigare och RB över det hela. Många av gitarrsticken påminner om rena blåsarrangemang.En del hävdar att Electric Ladyland är påverkad av The Beatles “The Withe Album” som släpptes samma år, Men Electric Ladyland släpptes i september 1968,“The Withe Album”  två månader senare samma år .och Jimis psykedeliska exprimenten finns det ju redan spår av på debutalbumet. Det roliga med detta album tycker jag är att det innehåller Hammondorgel och saxofon , det är inte vanligt i Hendrix sammanhang. Istället för att spela akustisk gitarr själv på “All Along the Watchtower” så gör Dave Mason det (20 omtagningar) Albumet är “artisten Jimi Hendrix” och inte Experience.

Jimi använde studion som en ateljé för musikaliska jampartyn och ett musikaliskt laboratorium, det blev dyrt. Samtidigt när denna platta gjordes så byggde Jimis egen studio “Electric Lady Studios” som fortfarande finns kvar och är verksam under samma namn, för att ha frihet att använda studion som han ville. Den sammanlagda studio tiden han tillbringade i studion är typ fyra veckor som var under den tid den fortfarande byggdes, studion invigdes den 25 Augusti 1970, följande dag gjorde han sin sista inspelning i studion innan han dog den 18 september samma år. Jimi Hendrix Experience turnerade samtidigt under skivinspelningen med ett vansinigt shema. Planeringen var helt idiotisk, ena ändan av USA för en konsert, andra ändan av USA för nästa konsert, nästa i mitten av USA o.s.v. Detta och Noel Redding’s missnöje (tex att Jimi hade började lägga på bas själv i studion utan att Noel tillfrågats bidrog till Experience upplösning. Noel var egentligen gitarrist och ville egentligen inte spela bas, dels så hade han tröttnat på den avgudadyrkan som omgivningen visade runt Jimi. Noel slutade i juni detta år. Chas Chandler,Jimis manager tröttnade på Jimis alla omtagningar (43 omtagningar på låten Gypsy Eyes) och att det under inspelningarna var fullt med folk i studion, party och inspelning på samma gång. Chas fick nog och lämnade samarbetet med Jimi i maj detta år.  Jag som är uppfödd med denna platta på vinyl lyssnade på den i fel ordning, det blev för bökigt annars. En del LP grammofoner hade skivväxlare förr, så dubbelarbum hade på denna tid lite underlig numrering, skiva 1: sida 1 och 4, skiva 2: sida 2 och 3. Så att lyssna på Electric Ladyland och andra dubbel album från andra artister från 70 talet på CD är fortfarande lite konstigt.

Band of Gypsys -1970 (livealbum) En konstig platta efter upplösningen av Jimi Hendrix Experience och visar en en helt annan musikalisk utveckling än vad man tidigare hört. Jimi skrev på vad som helst som en kostym bad honom att skriva på. På tidigt 60 tal innan han var ett namn hade han skrivit på ett kontrakt med Polydor om ett album. Detta album är utgivet för att få Polydors rättsliga prosses mot Jimi ur världen. Polydor ville egentligen ha ett studio album med Jimi Hendrix Experienced men gruppen fanns inte längre, och gruppen hette nu Band of Gypsys, bestående av gamla vänner från Jimis tid i det militära. Polydor accepterade situationen och tänkte att bara det står Jimi Hendrix på albumet så kommer det sälja ändå.

Jimis grupp var nu helsvart och drog för första gången en svart publik på allvar. Något som Jimi hadde eftersträvat hela sin karriär. Budy Miles på trummor var redan ett etablerat namn bland svart publik i USA, så det var nog en draghjälp. Efter en kort tid efter gruppens bildande så kom den tidigare trummisen Mitch Mitchell tillbaka och Budy Miles fick dra sig tillbaka, Budy Miles sa själv i intervjuer att han var helt säker på att skivbolaget petat honom mot Jimis vilja. Skivbolaget säger att Budy Miles petades på grund av att Jimi ville det, och att han ville ha tillbaka Mitch Mitchell på trummor. Det finns en Band of Gypsys 2 utgiven också “Live at fillmore east” . Jag tycker att den kan man vara utan, det är utagningar från 2 konserter på nyårsafton 69,2 konserter på nyårsdagen 70. Det är ett album för nördar, mig inräknat. Band of Gypsys albumet är bättre och gott nog.

Musiken är mer åt funk hållet, bidragande till det är Budy Miles raka rytmik (Mitch Mitchell från Experience hade bakgrunden som jazztrummis åt tex Georgie Fame, och hade en helt annan stil.) och Billy Cox basspel, och Jimis nya funkigare spelstil . Låten “Machine gun” (ljudet på filmen jag länkat till är filmljud och motsvarar inte det som är på skivan, som är av bra ljudkvalitet) och just denna tagning tycker jag är ett mästerverk, i klass med Stravinskys Våroffer, men krävande. Det är nog den bästa liveplattan med Jimi i fråga om ljudkvallitet och fokusering av musikerna. Det är inget “Jimi cirkusen har kommit till stan” utan Jimi står rätt upp och ner gör det han ska, spela gitarr och sjunger klockrent, och showar inte något alls. Denna platta var tex Miles Davids favoritalbum med Hendrix och låten “Machine gun” imponerade på Miles. Jazzmusiker började nu tala om denna märkliga gitarrist.

1970 den 18 september så avlider Jimi Hendrix.

Jimi har ett outgivet dubbelalbum på hyllan ”arbets namn: Strate Ahead enligt upphittade anteckningar” som inte är färdigt när han dör. Albumet delas upp på tre album som släpps 1971 och 1972. 1997 släpps “First Rays of the New Rising Sun” som sägs vara “Strate Ahead” projektet i sin helhet .

–

“The Cry of Love” och “Rainbow Bridge” som båda släpptes samma år 1971 och är producerade av Mitch Mitchell (trummisen i Jimi Hendrix Experince) and Eddie Kramer (Rainbow Bridge albumet antydde att det var filmusiken till ett filmprojekt, där också mycket riktigt Jimi var inblandad i, av ett mindre lyckat slag, på Hawaii  med samma namn som albumet. Det finns ett uns av sanning i detta ”bilderna på omslaget kommer från filmen”, men det är också det enda. Filmen innehåller en live consert med Jimi och i typ “storm” som får ljudet att försvagas slumpvis och spelningen är inte är bra, och några intervjuver. inget av det är med på plattan. Introlåten (Studio) på filmen kommer inte heller plattan, det är en annan tagning Filmen är typ en Hippie flowerpower förhärligande som är skrattretande, och vad som gör plattan till Soundtrack till denna film övergår mitt förstånd. Hela filmen finns på You Tube , men det är skit tro mig, köp inte filmDVD-n, men säger inget om plattan som är bra. Men det har också funnits en platta med samma namn som bootleg och som gavs ut senare som CD och som innhåller konserten från Hawaii, den är nu indragen efter rättsliga prosesser från “Experience Hendrix” som äger rättigheterna allt Hendrix material, men finns nu som bootleg igen, men är inget att ha) Rainbow Bridge innhåller låten ”Hear My Train A Comin” live, som inte kommer från filmen/Hawaii utan Berkeley May 30, 1970 (bra), den tillhör inte Strate Ahead projektet och inte heller studio versionen av Star Spangled Banner (som man kan vara utan, den är inte hemsk men jag lyssnar inte på den) som finns på plattan. Båda albumen tyder på att den mesta var redan klart i inspelningsväg men den sista finslipet och slutmixen saknades, och hantverket är av yppersta kvalitet. Att Mitch Mitchell och Eddie Kramer blev inblandade så pass tidigt gjorde nog att slutmixen speglar ett vist ansvar mot materialet, och jag är tacksam för det. The Cry of Love känns som ett riktigt album, krispig klar ljudbild och väldigt bra låtar.

“War Heroes” 1972 – . Studio jam,låtsnickrande och lek, men ändå ett strukturerat album med en linje. Albumet innehåller också singel B sidan ”Highway Chile” Här så spelar Jimi låten ”Tax Free” komponerad av den Svenske Bo Hansson (Hansson & Karlsson:Janne Loffe Karlson trummor,Bo Hansson orgel, som också jamade med Hendrix 1967). Tre låtar på denna platta är från projektet ”Strate Ahead ”. Jag är uppväxt med denna platta och gillar den skarpt.

“First Rays of the New Rising Sun” släps 1997 och som ska vara albumet Strate Ahead , utefrån den låtlista man hittat på en 3M låda efter Jimis död. För mig som är uppväxt med The Cry of Love, Rainbow Bridge och War Heroes så är dessa album viktiga, jag är liksom marinerad. Så ”First Rays of the New Rising Sun” som innehåller samma material var för mig länge bara ett intressant historiskt dokument, men jag lyssnar mer och mer på den och behöver nu inte lyssna på The Cry of Love eller Rainbow Bridge . För de som inte är marinerade så behöver man inte lyssna på The Cry of Love och Rainbow Bridge i huvudtaget. War Heroes kan dock vara intressant att lyssna på tycker jag. First Rays of the New Rising Sun” är en sann Jimi platta för mig och är en av de bästa. Det är naket, avskalat och ett intressant album och inte samma Jimi som vid 1967.Mycket mer låt orinterat än tex Electric Ladyland.

Lite varningar i Hendrix postuma djungeln. Plattorna Midnight Lightning ,Crash Landing och Voodoo Soup är postumt produserade av Alan Douglas. Han använde ofärdigt studiomaterial från Hendrix (efter Hendrix död) och hyrde in musiker och körer för nya studiopålägg. Om man vet det, så man inte blir lurad så kan man tycka om plattorna hur mycket som helst, om man nu gör det. Crash Landing tycker jag tillhör min uppväxt så den lyssnar jag fortfarande på, men sällan. Den är lite surrealistisk, den ”är”, men ändå ”inte” så den känns falsk. För många Hendrix fans så är Alan Douglas ondskan personifierad.

Live upptagningarna tänker jag inte gå in på så djupt, det finns så pass mycket och mycket av det är dåligt i både uppträdande och ljudkvalitet. I de flesta live konserter så kände sig Jimi tvungen att bena av Fire, Hey Joe, Purple Haze o.s.v på grund av publiktryck. Jag tycker att man märker att hjärtat inte finns med i de flesta uppträdanden när han river av dessa låtar, och jag är rätt trött på dessa låtar live. Så halva konserten är ofta Cirkus och ointressanta tycker jag. Woodstock 1969 är klockren och Band of Gypsys är riktigt bra och de finns flera, sen så är det ju en smaksak.
Eller Isle of wight är bra,den har lite musspillning i moset, Jimi börjar spela voodoo chile med ostämd gitarr och stämmer medan han spelar, och det förstör nästan allt. Jimi verkar också utråkad när han spelar red house, märks inte på albumet men man ser det på DVD-en. Jag vill dock varna för Atlanta conserten från 1970, efter halva konserten retar sig Jimi på en i publiken och så har han problem med stämningen av gitarren, så halva konserten så skiter han typ i allt och genomför det han ska göra, men det låter illa och Jimi är grinig, det finns några bra bitar i Atlanta konserten som är bra, men det är som ett maskätet äpple.

Det man ska tänka på är att det fanns ingen gitarr som klarade av det som Jimi gjorde egentligen. När man använder svajen aggressivt så blir gitarren ostämd. Idag så låser man strängarna i både sadeln och stallet med skruvar så idag så är det inga problem.Utomhuskonserter är alltid ett problem när det gäller instrument, temperaturväxlingar gör att trä och metall sväller eller krymper olika mycket. Instrumentet ska egentligen ligga i 1 till 2 timmar i den temperatur den ska stämmas i. Inomhuskonserter är oftast bättre med Jimi. Dels så var PA systemen typ under utveckling för stora arenor, festivaler utomhus lät ofta illa och i Hendrix fall så blev sång, skriksång med dålig medhörning. Men var förutsättningarna bra så kunde det låta så här bra:

1969 Royal Albert Hall
Little Wing
Bleeding Heart

• Om man bara ska ha 1 platta av Jimi, så säger jag “Axis: Bold as Love”.

• Om man ska ha 2, “Axis: Bold as Love” och “Electric Ladyland”, eller “First Rays of the New Rising Sun”

• Om man ska ha 3, “Axis: Bold as Love”, “Electric Ladyland”, “Are you experienced” eller “First Rays of the New Rising Sun”

• Om man nu blir intresserad så:  “Are you experienced”,“Axis: Bold as Love” ,“Electric Ladyland”, “Band of Gypsys”, “War heroes” och “First Rays of the New Rising.

/Tommy Hjalmarsson

http://www.youtube.com/watch?v=W4yZXb4aD2Q&feature=related

Improvation: Elbow touch. Chapter II

Elbow touch 1

Elbow touch 2

Elbow touch 3

Elbow touch 4

Elbow touch 5

/Tommy hjalmarsson

Improvation: Elbow touch. Chapter I

Elbow touch 1

Elbow touch 1

Elbow touch 3

Elbow touch 4

Elbow touch 5

Elbow touch 6

/Tommy Hjalmarsson

Datorn är ett bildmedia som är lika lämpligt för blandteknik som ett papper är.

Lager är ett etablerat sätt att jobba på i dator. Konstnärer och illustratörer har sedan urminnes tider arbetat med lager även på papper. En tuschteckning med tuschlavering för tryck där man vill ha 100% svärta i linjen och endast laveringen som rastrerat tryck. Då gör man linjetekningen och laveringen på separata papper med passmärken i hörnen så att de hamnar rätt i förhållande till varandra, eftersom det kommer bli två offsetplåtar för trycket. Färggrafik på kopparplåt eller stenlitografi så separera man färgerna på olika plåtar eller stenar ungefär som vid vanlig offsettryck.

När jag skissar på papper så gör jag ofta så att jag klipper sönder skissen och flyttar och vrider olika delar och tejpar fast det på ett papper. Skissar nya delar på separata papper och prövar mig fram till jag är nöjd och renritar allt på ett papper eller överför det till duk, detta gör jag vid större skisser, typ A3 och större.

Nu när jag oftast jobbar på dator så använder jag samma teknik, inte jämt men ändå. Jag tecknar olika delar på olika papper för att de ska skannas. Fördelarna är att jag kan tex vrida en hand, huvud på separata lager o.s.v utan att klippa i ett lager för att separera objekttet jag vill ha på ett separat lager.

Bilden ovan är för att illustrera hur jag tecknade huvud, händer och dockan separat (bild 1, 2, 3, 4) på olika papper för att göra en bild. Bild 5 är ett lager där jag tagit ett inskannat papper där bara har tecknat svärta med en blyertspenna. Det papperet är mindre än bilden, så jag har kopierat med klonverktyget där jag ville ha svärtan. Bild 6 är alla färglager som är målade i datorn.

”Say mama” blyerts och dator.

Jag la ett papper över blyertstekningen på robothuvudet från bilden ovan och tecknade dit ett nytt ansikte och en hand och skannade in dem. Smuts fläckarna är tusch på en trasa som jag kladdade på ett papper, som jag skannade in.

Två olika bilder som jag skannade in som jag gjorde 6 olika bilder av (bild ovan). Under arbetet skrev jag ut gråskala på hela bilden, delar av dem, la ett nytt vanligt kopieringspapper ovanpå, tecknade nytt med blyerts, laverade med tusch (idag använder jag kaffe istället, går lika bra. Man gör det bruna kaffet grått i programmet). Nu finns det ju manipulering av olika slag i programmen som blyerts, krita och oljemålning o.s.v, men jag använder inte det. Jag vill känna att det är ”jag” som gjort bilden inte filter. Vill jag ha en bild med med kolteckning i botten så blir det till att teckna med kol och skanna in.

Nu är jag inte motståndare till filter, de kan jämföras med de kemiska effekter som man utnyttjade i grafikversktan, men jag tycker inte om maneret de oftast ger. De är igenkännbara (oljemålningsfiltret, koltekning tex) och det ger en känsla av klippart i mina ögon.

Jag har haft en lång kamp med datorn som verktyg. Denna kamp har bestått i frågan om ”original”, kan en fil på en dator vara ett original. Nu sedan länge har jag accepterat dator fil som ett original, det behöver inte längre vara på papper eller annat analogt medium. Har man original på dator så är det till att man gör backup, viktigt. Denna kamp har inte gällt 3D.

Jag jobbar stort, om det inte är just bara för webb. Bilden med roboten med dockan ( Say Mama) är på 4000x 5952 px. Filen med alla lager är på 580Mb. En del av ”Elbow toush” bilderna (se ovan) ligger på 1 Gb och är på typ 3000×4000px . Det kan ju verka mycket men ett A4 300 dpi är 2480×3508 px, så värst stort är det inte. Jag jobbar minst på A4 300 dpi, om det inte är bara för webb eller dator.
Jag har 8 Gb minne på arbetsdatorn för att kunna jobba som jag gör, inte av det dyrare typen. Jag tror inte på alfahanne siffror som jag inte upplever. Och om det går att uppleva skillnader så har de ett pris, ”lite bättre” som är ”mycket dyrare” är oftast inte värt pengarna för mig.

Mitt sätt att jobba lika mycket utanför datorn som i den, är utvecklat från saknaden av koppargrafikern som jag inte sysslar med längre. Jag älskar svärtan och linjen i torrnålen och den karraktär som andra tekniker ger med koppargrafik, som hårdgrund, mjukgrund, akvatint etsning. Jag är också förtjust i tekniken stenlitografi och den karraktär stenen ger. Karaktären/maneret jag eftersträvar har jag kunnat återskapa på datorn och jag tycker att den ”materialkännedom” som jag har utanför datorn och den ”materialkännedom” som jag har i programmen gör att det är jag som styr.

Bilden ovan består av ett gammalt koppargrafikprovtryck (det bruna till vänster), en blyertsteckning med texten, en med tekningen i det gråa fältet, inskannade tejpbitar (det gula), inskannat sönderrivet papper o.s.v. Ca 70% av bilden är gjord i datorn. Jag tycker det är kul att se på sina skissser och ratade teckningar på ett nytt sätt och använda dem på datorn, och just det här med att tänka analogt även i datorn har gett mig ett sätt att se på datorn på samma sätt som en litografisten, kopparplåt, duk, papper o.s.v.

Den här bilden är ett koppartryck jag gjort. Det var en gammal plåt som jag ratat och jag tog plåten dabbade på en mjukgrund . Jag tog ut plåten på gården utanför grafikverkstan. Lade ner den känsliga sida nedåt på backen och stampade lite löst på den, etsade plåten. La på ny mjukgrund som jag skadade med en trasa, etsade och gjorde ett provtryck. Stirrade på trycket och såg ett huvud och en arm och fortsatte därifrån. Tekniken att ”skita ner” är väldigt vanligt inom konstnärsvärlden och ett sätt att få idéer som är oplanerade och är baserade på vad personen ser, inte bara tanke. Det är ett sätt att gå förbi den tomma ytan, som kan vara förlamande. Jag använder samma teknik i datorn, antingen med färg eller bara linjer som tecknas spontant på arbetsytan, och ibland så kan förvrängande filter hjälpa en på vägen till en ide som bara är baserat på synintryck och mindre tanke.

(Mjukgrund är en känslig skyddande hinna som ska skydda plåten mot etsningsvätskan. Man använder vanligtvis mjukgrund så att man har den skyddande hinnan på en plåt, sen ett papper ovanpå plåten som man tecknar spegelvänt på. Där man tecknat på papperet där kommer mjukgrunden fastna på undersidan av papperet och blottlägger plåten där man tecknat, och där fräter etsningsvätskan ”gropar i plåten där färgen fastnar (1)” vid infärgning Effekten blir ett blyrtsliknande tryck .Koppargrafik är så kallat djuptryck. Potatistryck och typtryck är högtryck.) (1) djuptryck.

Ni som är gamla/nya tecknare, olje/ akrylmålare köp en billig skanner, så pass billig så inga ”vara rädd om” känslor alls finns för skannern, långt under tusenlappen. Om glaset blir skitigt av kol så gör man rent den på enklaste sätt. Man kan skanna in allt, löv, sesamfrön, nylonstrumpa, gem, pressade växter, kaffekoppsringar på papper, pressade fjärilar, tyg o.s.v. Man lägger in dem som lager eller lagermask i det programmet man jobbar med och experimenterar. Vill man i alla fall vara rädd om skannerglaset så kan man köpa två transparenta overheadblad (om det går att få tag på idag) och lägga prylarna emellan dem när man skannar, eller plastfolie från köket, som också kanske ger en effekt. Om man bara har en A4 skanner (som jag har) så kan man skanna större teckningar i bitar, med överlappning och sätta ihop dem exakt i Gimp eller Photo Shop med lite möda.

Jag tänker nu i sommar kanske testa samma typ av färgsepperation jag ofta gjort för kopparplåt, fyra plåtar, tre för färgerna gult, blått, rött, och en för svart. Men nu på fyra transparenta papper ska jag teckna färgerna på de olika papperen som representerar tryckfärgerna så att det ger de färger jag vill ha sammanslaget i något illustrationsprogram på datorn. Få se hur det blir och om det blir.

Inspirerad av slutscenen i baletten Rite Of Spring som jag sett två gånger på Operan i Stockholm, och lyssnat på ofantligt många gånger hemma. Igor Stravinsky är en av mina hjältar. Tänker göra detta icke färdiga kopparfärgtryck ”Rite Of Spring” klart på datorn, snacka om blandteknik, koppargrafik, mjukgrund, hårdgrund, akvatint, trefärgstryck på tre plåtar och bitmapp.

Datorn är neutral liksom en flygel som också är neutral. Flygelns mekanik gör att strängen inte kan böjas, inget vibrato eller glissado (en del gör detta i alla fall och spelar direkt på strängarna, i avartgard,experimentell musik). Trots det så kan jag känna igen pianister som Thelonious Monk, Herbie Hancock eller Kieth Jarret på några få toner på just anslaget och uttrycket. Om datorn som verktyg upplevs kallt och sterilt så beror det oftast på att man inte använder mediet fullt ut, utan låser sig vid vad datorn ger, och begränsar sin fantasi. Att använda blandteknik har varit förlösande för mig, och datorn som verktyg är lika seriöst för mig som vilket annat material som helst.

Ni som har erfarenheter i teckning, olja, akryl , grafik och akvarell har en skatt av erfarenheter som borde användas i och som ett en del i arbetet på dator. Datorn är inte det nya enda mediet, bara ett av alla andra medier för illustration. Men jag tror att många som är ”gammelmaterial orienterade” inte får den information och inspiration de behöver för att bli nyfikna För en konstnär/illustratör kan nog en Photo Shop/Gimp kurs vara helt kastrerande och dödar all lust till pröva. Oftast så är ju läraren också en kratta på teckning/målning så det är ju inte så konstigt, och fokuserar på att manipulera foton, som ofta är syftet med datorprogrammen. Konstnärer är experimentella av sin natur och behöver se att det är möjligt också vara ”galen” i datorn . Jag undrar vilken typ av lärare eleverna får på en kurs i Photo Shop på konstfack, jag hoppas jag har fel i min gissning.

Låt inte datorn sätta gränser på vad du kan göra, lek.

/Tommy Hjalmarsson

Öppet brev till Microsoft.

Microsoft har två kundgrupper som de vänder sig till, företag och hemanvändaren. Företagen talas det med och just deras behov av Office Paket. mobilt, projekthantering och serverlösningar o.s.v. Microsoft bild av hemanvändaren är att de vill dela ut filmer, foton och surfa. Där tar det liksom slut.

Företagen bemöts med försäljare och experter som ler på webbsidorna och här kan man hitta relevant information om man passar in i Microsofts företagsbild.

Hemanvändaren bemöts med bilder som pingströrelsen använder för sina trycksaker. Leende familjära bilder där folk delar med sig av filmer och bilder till mormor.

Om man har har 80-90 % av marknaden så är det ju lite svårare att få sig en bild av hur denna grupp ser ut och hur olika behoven är i olika användarsegment.

Microsofts har bara talat med mig som kundgrupp en enda gång och jag har använt deras olika OS sedan Win 3.11. Jag hade problem med att renderaren Mental Ray krashade vid stora renderingar på Win 2000. Eftersom det var ett 32 bit OS så kunde det högst adressera 3 GB minne, swap och ram inräknat. Mental Ray hade inte tillräckligt med minne över så att den kunde inte rensa minnet så det krashade. Man fick lösa det med att redera i segment och pussla ihop bilden, eller rendera ljus, skuggor, textur o.s.v. separat och lägga ihop delarna till färdig bild eller animation, det var inte kul.

Som svar på mina drömmar om en bättre tillvaro så kom till slut Windows XP 64 bit OS. På Microsofts webbplats för detta OS fanns nu helt plötsligt filmer där animatörer, CGI, ljud,video editerare och 3D folk talade om fördelarna med Windows XP 64 bit OS och möjligheterna med att kunna använda mer minne . Man visade ett slagfält med 1000 tals 3d modeller och hur animatörerna kunde jobba med 64 bit OS och hur verkligheten såg ut med tidigare 32 bit OS. Reklam, ja visst men välfokuserad reklam har också ett informationsvärde. Jag köpte en Windows XP 64 bit OS licens och hunky dory infann sig, Mental Ray krashade inte längre och jag kunde använda mycket mycket mer ram och swapdisk. Jag var lycklig och sedd.

Jag som kundgrupp har inte Microsoft talat med sedan dess. Det är fortfarande antingen kostymer/knutblusar eller en glad mormor som fått bilder på barnbarnen via mail.

Det är inte så konstigt att MAC folket är lite dryga och självgoda, Apple ger sina kunder självförtroende och har en bättre bild av vem kunden är och hur olika olika behoven ser ut.

GNU/Linux kollektivet odlar sin egen kultur och segmenterar sig i olika communityn, sociala nätverk som odlar sina egna självbilder.

När Microsoft skickar ut en enkätundersökning så utgår de ifrån att man köper deras produkter och sitter med Office Paketet dagligen. De är absolut inte intresserad av mig som kund som använder deras OS som bordsduk men köper porslinet av någon annan leverantör som Adobe,Pixologic eller Autodesk. Intresset för Microsoft minskar ju från min sida också, och är i det närmaste obefintlig idag. Skeppas mina huvudprogram till GNU/Linux och om drivrutinerna för grafikort förbättras så slutar jag använda Windows. Inte för att jag är anti Microsoft, utan beroende på ett OS är bara en bordsduk för mig, och jag är ingen kostym/knutblus och att jag har inga problem att “dela ut bilder och filmer till nära och kära” oavsett OS.

Då kan man ju säga att man skulle kunna skapa communityn inom sitt särintresse på windowsplattformen också om nu inte Microsoft ser dig som kund, ja det skulle man. Men i GNU/Linux kollektivet är det är en verklig drivkraft att just göra det, och det finns redan, så det är lättare att flytta dit eller till MAC. Microsoft kommer inte tala om för mig vilka fördelarna kommer vara för mig som 2d, 3d grafiker eller illustratör med Win 7, de fördelar de kommer peka med själva OS-et har jag redan löst i Vista (som har varit ett skit OS under den första halvan av den tid jag tillbringat med Vista.) eller är helt ointresserad av. Jag är helt ointresserad att köpa en Win 7 licens, inte ointresserad hur det kommer fungera och hur det bemöts. Jag kanske kommer köpa en licens långt efter servicepack 1, grundat på egna tidigare erfarenhet. Om bemötandet blir positivt så kan de bli tidigare, men jag kommer inte tro på vad Microsoft påstår under sin lansering, också det en tidigare erfarenhet.

Att ungdomar använder Windows beror i stora delar på att det också är en spelplattform. Eftersom den olagliga fildelningen gör att stora speltillverkare hellre idag utvecklar spel till Xbox och SonyPlaystation så minskar intresset att se på PC som spelplattform, och det finns inte någon egentlig lojalitet i denna grupp, som tex det finns hos MAC användarna, för Microsoft, så ungdomarna kan går över till GNU/Linux, även om spelen inte finns idag för GNU/Linux, för i en framtid så kanske de balla spelen inte finns för Windows heller, utan på Xbox och SonyPlaystation. De kommer kanske kommer använda Windows på sina arbetsplatser eller i skolan, men folk i denna grupp kommer också skapa nya företag där inte Microsofts produkter kommer bli det naturliga valet.

Det är dags att segmenter kunderna i mindre grupper och tala till dem, för idag är Microsoft lika roligt som sortera tvätt och de har ingen aning vem jag är som kund och de verkar inte bry sig heller.

/Tommy Hjalmarsson

ReadyBoost (USB sticka som swap) i Ubuntu

ReadyBoost är inte ett himmelrike. Teoretiskt så är det en förbättring men många märker inte av det, sägs det. Jag ska testa nu på den bärbara som bara har 2 Gb ram, och med virtuell dator i Ubuntu så borde jag märka en förbättring tycker jag, få se. Har man lite med ram minne som typ 512-1Gb så kommer det bli en förbättring. Teoretiskt så blir den bärbara åtminstone svalare eftersom hårdisken inte snurrar så mycket. Medans jag skriver detta så inbillar jag mig att det är snabbare och svalare, med en virtuell maskin som delar på resurserna med Ubuntu och ReadyBoost.En inbillning är en sanning ett tag i alla fall.

Så här gör man länk (eng, men väldigt enkelt): http://ubuntu-unleashed.com/2007/09/ubuntu-readyboost-for-desktops-and-laptops.html

/Tommy Hjalmarsson

Datorhistoria i bilder.

Skapa en font med FontForge.

Introduktion

FontForge är antingen redan installerat i din GNU/Linux distribution eller ta och installera det i Ta bort/ Lägg till program i Ubuntu. Det är gräsligt fult men användbart om man vill göra egna fonter/typsnitt. Webbplatsen http://fontforge.sourceforge.net/ fungerade inte när jag kollade om man kunde ladda ner programmet. Det ska nämligen kunna installeras i Windows också, men som sagt brutna länkar, så jag kunde inte pröva det. Men som sagt finns i Ta bort/ Lägg till program i Ubuntu .

Ett font-editeringsprogram är ett vektorprogram som använder en mall/layout som sköter kopplingen mellan tangent och bokstav, en arbetskarta innehållande bokstävernas olika bilder.
Programmet har ett arbetsformat som heter *.sfd och för att få en fungerande font så måste man konvertera/genera tex truetype från programmet under Arkiv/Generate Fonts, hur enkelt som helst. (exporten kan ge några error medelanden för att visa att din font inte är optimal, eller att du har varit slarvig, men exportera i alla fall. Det har alltid fungerat för mig)

För att få upp editeringsfönstret för en bokstav och verktygspanelen så är det bara att dubbelklicka i en ruta i fontkartan. Det du gör i editerngsfönstret är direkt kopplat till kartan, så du behöver inte spara för varje gång du editerar en bokstav, det är bara att stänga fönstret. Editeringfönstret fungerar som ett vektorprogram gör. Varje bokstav ”du har editerat” efter du öppnade fontdokumentet visas med en svart markering med gula streck på kartan (se bild ovan).
På bilden ovan med ”C” i editeringsfönstret så finns två linjer på vardera sida av bokstaven, det är för att ställa in kerning. Den högra kerninglinjen är flyttbar, den vänstra är inte det. Man får flytta hela bokstaven för att höja eller minska avståndet till den vänsta kerningslinjen. Båda kernings linjerna visar avståndet i siffror i realtid.
”C” i editeringsfönstret på bilden ovan vilar/står på en linje, 0 linjen. Gemena (små) bokstäver som g-j går vanligtvis under 0 linjen. Det finns en linje som inte syns på bilden ovan som ligger under 0 linjen den visar var begränsningen är för bokstaven. Går man under begräsningslinjen så kommer bokstaven klippas av vid skrift. För att se ”kerning mellan olika bokstäver i en text” använder man ”Metrics Window”.

Metrics Window”, där jag markerat med röd ruta skriver man in vad som helst för att få en översyn hur bokstäverna inneraktiverar med varandra och för att visualisera kerning (eng: kearning) http://sv.wikipedia.org/wiki/Kerning mellan bokstäverna. ”Metrics Window” är också kopplat till editeringen direkt så man ser ändringarna i realtid. Så det är lämpligt när man har några bokstäver gjorda att ha detta fönster öppet hela tiden. En annan fördel är om man tex skriver en text (där jag markerat med rött på bilden) så ser man vilka bokstäver som fattas för denna text, då deras platser kommer vara tomma i ”Metrics Window”.

”Metrics Window” hittas under pilen/triangeln längst ut till höger på fontkartan: ”pil”/Window/New Metrics Window.
Under menyn Visa i ”Metrics Window” så kan du zoma in och ut i textpreviewfönstret.

Så för att börja i någon ända så kan man ju börja med bokstäverna i sitt namn, tröttnar man och inte orkar fortsätta så kan man skriva sitt namn i alla fall med sin font. Orkar man fortsätta så tar man adress och telefonnummer o.s.v.

• Man kan arbeta från noll och göra sin font i FontForge,

• eller ladda in en färdig font och förändra den,

• eller importera inskannad bitmappbild för varje bokstav (i bokstavens editeringsfönster) och kalkera,

• eller importera SVG filer från tex InkScape, varje bokstav som egen fil (i bokstavens editeringsfönster) .

FontForge kommer även importera dolda lager från InkScape och slå ihop dem, bara så att ni vet.

Jag har bara gjort två spretiga fonter, en cartoonfont mest därför att jag tyckte att de cartoonfonter som fanns inte var ”jag”. Så jag gjorde en på en min handstil och den använder jag väldigt ofta i mina illustrationer.

Den andra gjorde jag mest på kul och har inte använt så ofta, utom på senare år.

Här i meningen ovan ser man klart att den inte är klar än. Kerningen i första ordet ”Without” visar att inställningar behöver göras i bokstäverna ”u” och ”t”.

Att ha en helt egen font är bara användbart lokalt, och för utskrift eller i illustrationer som exporteras till bitmapp, eller text som konverteras till slingor i vektorprogram. Det är ju bara maskiner som har fonten installerad som kan använda fonten. Men därimot om man gör egna animationer eller webbsidor i Flash så kapslas fonten in i flashfilen så där kan det ju vara intressant att använda egna fonter. Alla typer av 3D och illustrationsprogram som PhotoShop, Gimp, AdobeIllustrator eller InkScape o.s.v. kan konvertera textfonten till slinga eller bitmapp om man nu ska skicka den råa filen tex till kund.eller kompis.

Vill man göra fonter på allvar så är nog denna tutorial användbar, jag ska själv titta närmare på den. http://fontforge.sourceforge.net/editexample.html

Att tänka på:

• Bara slutna slingor kan ha färgfyllnad i FontForge.

• Utan färgfyllnad/slutna slingor så syns ingen text vid skrift

• Vid delite av en vektorpunkt/point/nod så bryts/öppnas slingan i FontForge och färgfyllnaden går förlorad , vilket det inte gör i tex InkScape eller Adobe Illustrator. (Sluter man slingan så fylls den med färg igen)

• Kursiv och bold är ”funktioner” i truetype fonter och inget du själv behöver göra.

• När du blåser om en dator eller köper ny så är nog fonterna du sist tänker på. Du kommer glömma det, jag lovar. Spara både FontForge *.sfd arbetsfil och den truetype konverterade fonten på tex CD skiva, nedlagd tid och fritid är dyrt.
  
• Om du har förlorat *.sfd arbetsfilen så kan du fortsätta editera i truetypefilen om du har genererat en sådan.

Hur installera man fonter då i tex Ubuntu 9.04.

• Terminal hack för den som vill det: http://ubuntu-se.org/wiki/Howtos/Installera_typsnitt

• Eller ”välj en folder”/”höger musknapp”/Öppna som administratör…..den frågar nu efter lösenord…….gå till : /usr/share/fonts/truetype skapa en katalog där du lägger din truetype-font, jag har namnet ”egna” på min folder (du kan naturligtvis lägga din truetype fil direkt under /usr/share/fonts/truetype om du vill det)

• För att kunna använda fonten för skrift för första gången direkt efter installation så måste font-cashen uppdateras, det gör med följande kod i terminalen:
  fc-cache -f -v ~/.fonts
  Eller så uppdateras den vid omstart.

Vem, hur och därför.

Scenarion.
Du gör påskkort,julkort och födelsedagskort på datorn, i alla fall några gånger per år. Du kan göra en font (skanna in ungarnas handstil) bara på de bokstäver som du använder som tex i God jul och Gott nytt år önskar familjen ……o.s.v.

Du tänkte dig inte för och talade om för släkt och vänner att du sysslar med kalligrafi. Så när de ringen ”23:30 dagen innan någons födelsedag” och vill att du göra ett grattiskort så skicka din font så de kan göra det själva eller gör det själv på datorn med ”din” kalligrafi-font.

Du kan lägga in logga, signatur, bild och symboler som vektorer i en font, men bara med svart färg. Du kan göra din egen WingDings eller WebDings font för helt egna personliga behov. i tex IncScape.

Du kan leka med bokstäverna/fonten i både ordbehandlare, grafikprogram som PhotoShop, Gimp, InkScape, Adobe Illustrator, 3D program som tex Blender Maya 3D studio Max o.s.v (truetype fonten kan installeras på alla plattformar). Om du ofta använder vissa typer av symboler i tex InkScape, Gimp eller Adobe Illustrator, som tex pilar i olika former så kan du göra en fońt med dem. Jag är tacksam för FontForge finns (men jag misstänker att det håller på att självdö, föråldrad gräslig GUI, övergiven webbplats, vi får se)

(Citaten på engelska i denna text är bevingade ord sagda av Frank Zappa)

/Tommy Hjalmarsson

Satansverserna, Mohammed karikatyrerna och ……….

Alfamask i Gimp

Jag tror på tesen ”materialkännedom” vare sig det är kopparplåt, litografisten, duk, papper eller Gimp/ PhotoShop. En annan sak som är lika viktigt är att ha fantasi nog att använda de hjälpmedel man har tillgång till. Många vet vad de har tillgång till men inte en aning om vad de kan använda dem till. Var lite MacGyver i ditt program.

Jag tänker frälsa världen med ”alfamask”.
Alfamask är maskeringstejp om man så vill. Masken är en svarvit eller en gråskalebild som anger vad som ska vara transparent i ett lager. Jag använder ofta alfamasken för att begränsa vart jag kan måla, använda filter, ljusa, mörka och radera o.s.v.

För att förtydliga hur användbart det är så kan jag ju säga att bilden ovan är målad av mig , en darrhänt illustratör, i Gimp, på en bärbardator på magen, i sängen, målad med touchpad. Tekniken är alltså fingerpaint.

En av fördelarna med alfamask är man kan lätt bygga upp ett grafisktdokument som lätt kan förändras. Tex lagret ”Färg knapp” (se bilden ovan) där det bara att ta byttan och byta färg på knappen, det som anger att det är en cirkel är alfamasken inte lagret. Varje lagermask kan också användas som ”selctmasc”, varje gång jag behövde samma cirkel mått som knappen på ett lager så valde jag alfamasken i lagret ”Färg knapp” och med ”trollspöt”, fick jag min markering och valde åter det lager som jag skulle editera.

Jag gör ofta mina masker som lager först och sedan kopierar och klistrar in de som alfamask, alfamasken för lagret måste vara skapad om man ska klistra in något på denna plats. Allt du kan göra med filter och verktyg, som tex Blur, smetningsverktyget kontrast, rotera, skala, på en gråskalebild kan du också göra med vald mask. Det kan dock vara lättare att se vad man gör om man använder lager först och sedan klistra in lagret som alfamask.

För att göra mina ”tånaglar” på den “blåa knappen”, så att jag får lagermasker för skuggor och högdagrar så gör det först som lager som jag tidigare skrev.

• Skapar ett nytt lager #1, markerar alfamasken på lager ”Färg knapp” med trollspöt.
• Går tillbaks till det nya lagret, och ibland kryper jag markeringen 3-12 pixlar med ”Markering/förminska”, fyller markeringen med antingen svart eller vit färg, det spelar ingen roll vilket jag kan invertera den sen som lager eller lagermask.
  
• Kopierar lagret #1, det nya lagret kallar vi #gul (som på bilden ovan) och förskjuter det, se bild ovan. Markerar cirkeln i lager #gul med trollspöt, går tillbaks till lager #1 och klipper hål med delete. Lager #gul släcker jag ner eller kastar.
  
• Nu skapar jag ett nytt lager #3 under lager #1,fyller den med den motsatta färgen till lager #1 och slår ihop de båda med ”Lager/Sammanfoga nedåt”

Sen så blurar jag ”tånaglarna” till önskad suddighet och använder som lagermask. Så svårt är det ju inte.

Okej hur skapar man en alfamask då?

De olika valen av lagermask gör detta:

• Vit (Full opacitet).
  Lagret blir helt täckande, du kan måla ”hål” i lagret med svartfärg i lagermasken.
• Svart (Full transparents).
  Lagret kommer inte att synas, du kan måla ”täckning” i lagret med vitfärg i lagermasken
• Lagrets alfakanal.Om du har ett transparent lager och typ har en vit,svart och röd cirkel så kommer alla färger vara bli helt täckande i lagret, den konvertera bara transparentsen i lagret till alfamasken.
• Överför lagrets alfakanal.
  Vad jag kan se så är det samma funktion som funktionen ovan, kärt barn har många namn.
• Markering.
  Markeringsverktygen rektangel,cirkel, lasso och trollspö som används i lagret kommer överföras till lagermasken, även om markeringen är tom på färg.
• Gråskalakopia av lager.
  Gör om färg till gråskala i alfamasken. Om du har ett transparent lager och typ har en vit,svart och röd cirkel så kommer den vita cirkel vara heltäckande, svart cirkel kommer inte synas och den röda cirkeln kommer att bli halvtransparent

De alternativ som jag använder mest och som du kan fokusera på att lära dig eller komma ihåg är markerade i färg. Svart eller vit färg som jag nämner ovan innefattar också alla gråskalor emellan.

Här en bild som var grådaskig och platt, se bild övre triangeln. Jag kopierade lagret, ställde om kontrasten, skapade en lagermask ”gråskale-lagermask”, ändrade kontrasten på masken också. På det lagret kunde jag sedan ljusa upp/bränna partier utan röra skuggorna, som ligger på lagret under. Ursprungsbilden är snodd från: http://www.bigfoto.com/

Ett scenario. Du har en bild på röda rosor, några av rosorna är lite bleka. Kopiera lagret med rosorna, vi kallar det ”lager2” i denna text. Ändra kontrast eller färgbalans på ”lager2” till du får den nyans du vill ha på de bleka rosorna. Skapa nu en svart lagermask för ”lager2”, lagret kommer nu inte synas. Måla i alfamasken med vit färg, luddig pensel och en opacitet på typ 30-50 där du vill ha en mustigare färg.

Jag säger det igen, MacGyver, se vad du har för verktyg och hjälpmedel och använd fantasin för att nå dit du vill.

Jag har några zippade alfamask-bildexempel för Gimp som du kan ladda ner här, den glada kulan, bilden överst här i texten och fruktbilden är med i zipfilen. Släck och sätt på lagren för att se vad de olika maskerna är till för på bilden. På de bilden som har med foto att göra så ligger ursprungsbilden som första lager.(nedladdningen går tyvärr inge fort, varsågod att göra torrent på den, skriv i kommentar fältet var torrenten kan hittas.)

(Bilden “gladakulan” har taggig kant, Gimp antialiasing är inte bra, funkar bra var tredje gång tex vid konvertering till JPG. Men taggigheten såg jag fanns redan Gimpfilen, jag ska ta reda på varför.)

/Tommy Hjalmarsson